K1, K2 och K3 är olika regelverk för redovisning och rapportering i Sverige, och de skiljer sig åt i fråga om vilka företag som ska använda dem och vilka krav som gäller.
K1, K2 eller K3? Vad är det och vilken skall mitt företag använda?
K1, K2 och K3 är regelverk som anger hur bokslut upprättas.
K1 är regelverket för enskilda firmor, handelsbolag och de som upprättar förenklat bokslut.
K2 och K3 är regelverken för hur bokslutet och årsredovisningen ska utformas i onoterade aktiebolag. K3 får alla bolag välja oavsett storlek medan K2 endast kan användas av mindre bolag. Ett bolag klassas som större när mer än ett av följande är kriterier uppfylls under de två senaste åren.
- Mer än 50 ansällda i snitt
- En balansomslutning över 40 miljoner
- Nettomsättning över 80 miljoner
Majoriteten av mindre aktiebolag väljer att upprätta sina årsredovisningar och bokslut efter K2 eftersom detta regelverk är enklare att tillämpa.
K2 har mer detaljerade regler över hur årsredovisningen ska utformas. Exempelvis hur rubriker ska se ut, vad de olika balans och resultatposterna ska innehålla och färre tilläggsupplysningar.
Det finns färre valmöjligheter i K2 än K3.
Det positiva med K2 är att alla årsredovisningar ska innehålla samma uppgifter men detta kan även bli missvisande då det är svårt att ge den sanna bilden.
I K2 får man inte aktivera egen-upparbetade immateriella tillgångar som är enda gångerna jag fått välja K3 istället, dessa företag har varit utvecklingsföretag.
K3 är ett principbaserat regelverk och tanken är att visa hela bilden av företaget.
K2 kan bli lite missvisande då man måste förhålla sig till exakta rubriker och utformningar. Men för mindre bolag utan upparbetade tillgångar ser jag ingen vinning i att använda K3.
